High Speed (SWB)


Flyinges Skolhästar - Gymnasiet

Hejsan Hophoppsan bloggen.
Jag skrev för ett tag sen att jag skulle göra om min blogg men så blev det ju inte, som vanligt! Jag är inte förvånad. Uppdateringen består fortfarande av bloggtävlingar, förutom igår då det kom två inlägg.

Men jag har faktiskt en väldigt bra anledning till att jag inte har hunnit med bloggen och det är: skolan och studenten. De sista månaderna i skolan nu har vart upp och ner. Det har vart väldigt mycket skolarbete som ska in, det har vart hästskötarexamen o.s.v.  Så så är det med det. :)
Så jag hade tänkt vända denna trenden som min blogg ligger inne med. För nu har jag faktiskt slutat skolan och tagit studenten. Ganska overkligt faktiskt.

Designen vet jag inte riktigt vad jag ska göra med men det löser sig alltid. Får ta en sak i taget. Till uppdateringen så tänkte jag börja med att presenter de häsat som jag tillbringat tre år med, Hippologigymnasiets ridhästar. Sen ska jag väl fortsätta med min intressanta vardag. :)

-

How did we ever come to this
I never thought you'd be 
someone I'd have to miss
and there I was caught in your game
needing answers that never came
and we took a chance, 
you said you were strong
strong enough
but you were wrong

and now I'm

Deafened by your silence
blinded by the tears
if you're looking for forgiveness 
you won't find that here
cause you lied your way to heartbreak 
and now its all too clear
that you will never be....

Look at her
she won't ever compare
you can say you're sorry
but I still don't care
was she worth this mess
was she worth this pain
you can say it's her fault
but you're both to blame

Now I'm

Looking back it was all so easy
I hope you know you're my last mistake
Don't come around and say you need me 
I won't stay

Now I know that you were so deceiving 
was it fun for you to walk away
I hope you liked it
cause she's so damn easy
you won't change

That you will never be

Endast de tama fåglarna har en längtan, De vilda flyger

Jag läser det om och om igen, kan inte förstå det hela verkar så overkligt. Det var inte detta slut som det skulle få. Jag trodde och verkligen hoppades på att att jag skulle få komma ner och hämta dig.

När jag fick det första svaret, om att du kanske höll som promenadhäst så verkade det nästan som om jag skulle få komma och hämta dig. Sju dagar senare försvann det hoppet.

Samtidigt som jag verkligen hade hoppats på att få komma ner och hämta dig så var det bågot långt in som sa att det kommer inte och ske och jag hade rätt ifrån början. Det låter så fel och säga så men jag visste det ju så väl.

Vart du än tar vägen och vad du än kommer att göra så hoppas jag att du får det bättre, utan smärta och boxvila. Att du kan springa fritt.
How did we ever come to this? I never thought you'd be someone I'd have to miss


-

I love you; not only for what you are, but for what I am when I am with you.